Jag var med i en födelsedagsswap på Scrappiz (sonens födelsedag) och här nedan kan ni se vad jag fått hitills (fattas några). Jag har även tjuvöppnat två paket för nästa månads swap jag deltar i, kom på försent att de inte skulle öppnas än...
fredag 29 maj 2009
Rainy days!
Jag hade en vision...
Imorgon ska vi som sagt ha kalas för vår lille kille och mor i huset hade storslagna planer på att baka en tårta som skulle matcha inbjudningskorten (hmmm, besatt småbarnsmamma eller...?). Det beställdes marsipan och annat smått och gott till den stora dagen från nätet. Tanken var att jag skulle göra en stor tårta som skulle kläs helt i gul marsipan och sedan prydas med blå/gula blommor samt att jag skulle rita den lille figuren från korten med pyntgelé... Projektet inleddes i förmiddags...
So far so good! Bottnarna blev bra och alla ingredienser är förberedda i skålar omkring mig i köket. Treåringen har slickat alla vispar och dylikt skinade rena... Jag har banan, hallon, vaniljkräm och vispgrädde mellan varje lager.
Steg 1 färdigt, hittade tom en liten hylla i kylen att klämma in tårtan på.
Så här ser då min kyl ut inför ett kalas... och då har jag inte ens påbörjat maten... Gud nåde min man om han kommer och vill lägga in en endaste öl hahahaha!
Nästa steg var ju då att klä tårtan i marsipan. Barnen nattades och ärmarna kavlades upp... tydligen skulle man kavla marsipanen kall mellan bakplåtspapper för att den inte skull fastna eller spricka. Jag bredde ut mina papper över diskbänken för jag skulle ju ha ett stort lock till min tårta. Kan ju avslöja att det var lite som att kavla på en tegelsten insmord i ister. Marsipanen var stenhård och smörgåspapperna bara gled över hela diskbänken. I bakgrunden hörde jag min väldigt stöttande make bröla "skit i det, kör utan marsipanen"! Känner han mig inte alls? Efter en stunds kavlande bröts kaveln!!!! Hahahaha fatta att kaveln gick sönder, och dessutom hade jag vid detta laget insett att marsipanen aldrig skulle räcka till att täcka hela min jättetårta. Ny strategi och det fort innan grädden surnar hahaha...
Det fick bli en vit tårta med blå/gula blommor. Ganska nöjd med resultatet trots att min storslagna vision slogs i spillror. Vet inte om det är min enorma gravida kropp som skuggar eller vad för alla foton blev så här mörka och trista.
torsdag 28 maj 2009
Ge en slant!
Jag kikar ofta in i Sofies blogg. Sofie är mamma till lille starke Victor som för en tid sedan avled i cancer. Deras öde har berört mig oerhört mycket och mina tankar förs ofta till alla stackars barn som kämpar mot sin cancer runt om i landet. Min pappa kämpar och jag har ju suttit på första parkett och sett vilket helvete denna fruktansvärda sjukdom medför. Ett barn borde aldrig behöva gå genom något sådant. Sofies syster har startat en insamling i Victors namn för att samla in pengar till barncancerfonden, den är uppe i drygt 200 000kr. Hjälp till att hedra denna underbara lille pojkens minne genom att skänka en slant så att andra barn ska slippa gå genom samma helvete.
Lunch på tu man hand...
Ja må han leva...
Stora paket ska det vara på allra första födelsedagen...
Storasyster är lagom road av det faktum att det inte är hennes dag idag... föga anar hon att det står ett megastort paket ute i hallen med hennes namn på... nämligen spisen med alla tillbehör som jag fyndade på blocket.
Wow, ett styre!
En provtur... om en liten stund när pappa monterat ihop motorcykeln. Vill passa på att berätta att den händiga fadern slog ett hål i soffbordet med hammaren då han skulle montera sin sons leksak... vad är det med karlar, vad är det för fel på att hamra utanför dörren på asfalten?Födelsedagsbarnet!
Idag fyller den minstaste grabben 1år! Dagen påbörjades med paket och sång, han fick en elmoppe och en ryggsäck som han ska ha sina saker i till hösten när han ska skolas in på dagis. På lördag blir det kalas här hemma i stugan, 35 hungriga personer ska trängas ihop vid borden. Vi blir alltid många på våra kalas som ni kanske förstått... En sak har jag i alla fall lärt mig idag, nästa gång barnen ska öppna paket ska de inte göra det i hallen i alla fall. Suck vilka trista bilder med trappan och all röra i bakgrunden plus alla skuggor i det lilla trånga utrymmet utan fönster... Lägg sedan till att min man lyckats kliva in i nästan hälften av bilderna endast iförd T-shirt och kalsonger...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)









